Det finns saker i livet som händer som får en att tänka till lite extra på hur skört livet är och hur lätt man tyvärr tar på vissa saker.

Jag försöker vara bra på att inte ta något förgivet men ibland gör man det ändå..

Den jag tänker på just nu är min älskade Loviz!   

Igår had hon oturen att bli på sprungen.. igen... denna gången av mammas schäfer.

Detta resulterade i att hon har varit riktigt dålig i sin rygg, då speciellt i på höger sida bak.

Antagligen har en brygga gått upp och hon har ont... igen...  

Tur som jag har så kom Therese på Aktiv Hund på en halvtimma när jag ringde och gav Loviz en el behandling för att släppa på musklerna och allt det spända.

SUPER TACK till Therese.. hon är otroligt duktig på det hon gör och Loviz svarar otroligt bra på behandlingarna hon fått av henne!

Idag är hon bättre men inte bra... såklart!

Det blir vila för Loviz ett tag nu med lugna korta promenader samt äta smärtlindring!

Tankarna formar sig ändå i mitt huvud om hur mycket smärta hon ska få utstå?

Nu är det ju skoven som gör ont och däremellan är hon ju smärtfri!

Hon är pigg och glad och vill hänga med på det mesta... det är skönt.. men ändå.. hur mycket ska hon få utstå?

Vet att jag tänkte på detta även i vinteras då hon var riktigt dålig... sen när det skovet var över så var hon ju hur pigg som helst!

Nu ska jag ge henne tid att läka men blir det inte bra nu så måste jag tänka på att ta ett beslut...   

HUR ska jag veta?

Så länge h on är glad i ögonen och har livsglädje så finns inget att fundera över... men det är när hon får ont som jag inte vet...

Det är svårt och väldigt, väldigt jobbigt... och vad ska jag göra utan henne?

Detta är tankar som är svåra att bära och jag hoppas av hela mitt hjärta att hon snart är på benen igen och skuttar runt som hon brukar!

Något roligt istället då.   

Catlas träning går från klarhet till kalrthet!   

Hon är duktig med elitmomenten och är noga och utför dem riktigt bra.

Dirigerings apporteringen har tagit ett stort steg i rätt riktning och det är snart dags att lägga till den tredje apporten.

FF har tagit sig riktigt bra och jag börjar få den rätta känslan i det!

Däremot har vi tappat lite detaljer som vi får gå tillbaka och finslipa på.   

Det är ju detta som är så roligt med hundträning!

Det blir aldrig klart, man måste hela tiden underhålla och gå tillbaka för att ha fina detaljer och en fin helhet.

Lydnad är en färskvara!

Catla är iaf positiv och glad i träningen som alltidd!

Härliga hund!!!   

Catla har även fått börja spring träna lite när jag cyklar, måste fysa henne och få upp hennes kondition lite.

Det krävs en hel del kondis för att träna så mycket som hon gör!

Måste än en gång ta tag i detta med vallningen!!!!

Nu blir det en cyckel tur med Catla!

Trevlig Helg till er alla!

 

Linda

30 oktober 2011 18:47

men lilla goa Lovizen då ... hoppas hon snart blir fit for fight igen !
Det måste hon ju ... Krama henne från moster ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Våren närmar sig till min stora glädje! Jag har planerat lite och satt årets mål för Catla och mig. Tanken är att starta en appell i år, bara för att det är kul.Tror även att det kan främja Catlas och min tävlingssituation då det på en sån tävling ka...

En sammanfattning av 2014! 2014 kan man nog kalla ett år med stora förändringar i mitt liv. Jag har förlorat min bästa vän, halva mig själv och en av de viktigaste i mitt liv... Även min lilla hustomte, min gråa prins som gjorde min vardag en hel del...

Idag skulle du fyllt 15 år... Grattis min älskade lille pojke, hoppas du har det bra där bortanför regnbågsbron... Du är djupt saknad här hemma ...

Jag saknar dig så min älskade gamle vän...

Klockan är 05:50 och jag ser en ände på nattens jobb på csk. Ibland blir det lite dålig planering när man jobbar extra, jag får boknigar, tar dem och när jag lägger in dem i min kalender så ser jag att det kanske blir lite tajt vissa gånger i anslu...