Det är skönt att stanna upp och känna efter ibland..
Igår gick jag en långpromenad med Loviz och Catla och jag kände hur otroligt tacksam jag är över allt jag har i mitt liv.
Livet känns otroligt bra och jag kan nog inte klaga på något även om jag skulle vilja. :)
Jag har mitt lilla hus, mina hundar, min underbara flickvän, världens bästa vänner, jobb, helt okej ekonomi, glädje i vardagen och lugn och ro i själen.. Jag känner att jag har det jag behöver för att leva det livet jag vill och jag vill inte någonsin ta någon del i det förgivet.
Av alla tokiga val jag gjort i livet både med val av relationer och annat så har det ändå genererat i något bra.. :)

Det jag dock saknar är ju mina pojkar men kan ändå tänka på dem och känna att jag är väldigt tacksam över att ha fått dela mitt liv med dem i så många år. :)

Catla är anmäld till tävling.. Shit, det är två år sen vi startade sist.. Anmälde henne för att kolla av hur hon är tävlingsmässigt och för att därav sen kunna lägga en bra träningsplan.
Jag har inga som helt förväntningar på hur det ska gå utan går ut helt förutsättningslöst och bara kör för att se, jag vill att det ska vara en fin känsla.
På träning har hon varit kalas fin nu, vår akilleshäl, FF, har blivit så mycket bättre och framförallt så är känslan sjukt underbar när vi tränar nu.


Semestern är slut och jag är åter i tjänst på jobbet, bara ett år till nästa semester... Men i jan åker vi till Kanarieöarna så jag får se fram emot det.

Fridens gott folk, ta hand om varandra, vi har bara ett liv! <3