Klockan är 05:50 och jag ser en ände på nattens jobb på csk.

Ibland blir det lite dålig planering när man jobbar extra, jag får boknigar, tar dem och när jag lägger in dem i min kalender så ser jag att det kanske blir lite tajt vissa gånger i anslutning till kortis.. så 3 v jobb nu med slut nästa fredag och med en dag ledig som infaller nu på måndag blev lite väl övermäktigt.

Vaken nätter på psykakuten och 26 timmars pass på kortis därmellan.   

Aja, är hövve dumt får kroppen lida.  

Jag längtar så efter mina tjejer hela tiden och det dåliga samvetet för hundarna gnager trots att prio är att iaf promenera och aktivera dem de få timmarna jag är ledig.

Ett stort tack till mor min som tar hundarna när jag jobbar.   

Madde jobbar ju också och naturligtvis jobbar vi om varandra, de få timmarna vi har hunnit setts är underbara men allt annat än nog, snart så har vi lite mer tid för varandra, som jag längtar!   

Har lyckats träffa Linda på en kaffe och ringt ett par andra vänner men det är allt, hinner knappt träffa mig själv just nu.

Har hunnit gymmet iaf, Sofia och jag är i ett bra flow nu,    känns bra då det känns viktigt för mig nu att bibehålla styrkan jag fått i min "trasiga" axel samt hålla kroppen stark med tanke på jobbet på kortis som är en hel del fysiskt tungt.

Det är ju det som är målet med min träning.   

Har saknat mina pojkar jättemycket nu ett tag..   

När man ska sova inför nattjobb eller efter så är det galet tomt utan Liam som alltid vilat med sin mamma...

Teddie kan jag inte varesig prata om just nu eller tänka på för tårarna tränger på direkt.. men det är ju såhär det är, det går ju iaf längre mellan gångerna.

Nu är det heller inte jättelänge kvar tills vi åker till kanarieöarna, det ska bli så gött och komma iväg en stund.  

Friden gott folk, var rädda om varandra!   

Ja, insikter är något jag fått endel av det sista.

Bla i min lydnadsträning med Catla, insikter av olika slag men framförallt så har jag insett hur mycket saker och ting har påverkat Catla när jag mådde som sämst i en, tyvärr, för lång period i mitt liv.

Trist att det tog mig så lång tid att förstå det men man kan inte ändra på det förflutna.

Jag kan ändå inte låta bli att få lite sorg i hjärtat när jag förstår hur illa berörda både hon och Loviz  varit och hur ens eget mående påverkar hundarna alldeles för mycket.

Hunden jag nu har på planen är frigjord, lycklig och nästintill ohanterligt pigg ibland och jag njuter... njuter av att se henne ta för sig och hon gör det utan några som helst tveksamheter .. Hon kastar sig ut på planen och är superivrig på att få uppgifter att göra. Hon vill jobba, jobba, jobba och hon älskar livet, lika mycket som jag gör nu.

Träningarna är roliga och det går framåt, vissa gånger får jag ståpäls och ibland känns det faktiskt som jag skulle kunnat gråta en glädjeskvätt.   

Äntligen tränar jag hund igen både så ofta som jag alltid velat och med hög motivation och sug.

Vi gjorde en tävling för några veckor sen där jag inte fick någon som helst bra känsla alls. Tävlingen gjorde vi för att kolla av var vi är och vad som behöver jobbas med.

Vi hade inte tränat så överdrivet länge heller men jag har nu en karta och en plan över vad som behöver jobbas med.

Framförallt helhet och kedjor.

Dessa veckor efter tävling så har hon helt klart kommit upp sig och har gått framåt i många av de bitarna som vi kämpar med.

Det är så jäkla kul!

Tack Annica, min trogna träningskamrat som jag kan stöta och blöta allt med och som engagerar sig i min och Catlas träning.   

I övrigt så jobbar jag på kortis som vanligt och i snart ett år har jag varit inne extra på CSK avd 40, kul att variera lite.

Försöker hänga så mycket jag kan med Madde då vi är lediga, underbara kvinna som skämmer bort mig och får mig att må så jäkla bra hela tiden.  

Trodde faktiskt bara att sån kärlek fanns i sagor och i djupa romatiska filmer men där hade jag fel.

Är så glad varje dag att hon finns i mitt liv och hon är allt jag någonsin önskat och lite till.   

Det kan låta som en klyscha men i mitt fall är det faktiskt så det är.   

Var rädda om varandra, vi har bara ett liv och varje dag som går är en dag vi aldrig får tillbaka.