Våren närmar sig till min stora glädje!

Jag har planerat lite och satt årets mål för Catla och mig.
Tanken är att starta en appell i år, bara för att det är kul.
Tror även att det kan främja Catlas och min tävlingssituation då det på en sån tävling kanske inte blir så allvarligt utan att vi går ut och tävlar utan direkta mål förutom att ha skoj.
Så lite spår får det bli när skogen blir bar.   

Såklart blir det lydnad också!   

Har även bestämt mig för att på allvar ta tag i vallningen.
Ett mål med vallningen är att göra ett VP framöver.
Har pratat med Bitte som ska hjälpa mig och lära mig på riktigt nu.   
Ser hemskt mycket fram emot det och det ska bli jättekul så många timmar skall spenderas i fårhagen men vi startar på tisdag med lite vallning i ridhus.   

Har planer på att skaffa tillökning i familjen nästa år, en till WK såklart!   

Loviz då? Hon ska få leva sitt Goa pensionärsliv hon.
Det gör hon ju iof redan, hör och gör vad hon vill!     

Härliga hundliv, nu vill jag ha vååååååår!!!

En sammanfattning av 2014!
2014 kan man nog kalla ett år med stora förändringar i mitt liv.


Jag har förlorat min bästa vän, halva mig själv och en av de viktigaste i mitt liv... Även min lilla hustomte, min gråa prins som gjorde min vardag en hel del bättre.

Livet utan Teddie är allt annat än lätt, att ändra rutiner och vanor som jag haft varje dag i 19 år tar tid...
När man haft någon som varit ens "fristad" och själsfrände vad som än hänt och som alltid funnits där så man kan ventilera sin själ och bevarat varenda liten hemlighet så är det tomt, så fruktansvärt tomt och jag vet inte vart jag ska göra av alla känslor.
Ibland undrar jag om det någonsin kommer att lätta på saknaden?!
Och lille Liam på allt detta, det är tomt hemma och ingen som pratar med mig på Liams vis, ingen som sover under täcket hos mig som han gjort varje natt i nästan 15 år..
Det är tomt utan mina pojkar och jag känner mig lite lätt "tjatig" om jag inte orkar hålla tårarna ibland men nästan alltid lyckas jag svälja undan och ta det när jag är själv.

Jag har världens bästa vänner och familj, tack för att ni förstår hur viktiga de har varit och jag hoppas att ni vet hur viktiga ni är för mig! <3


Jag har ju mina tjejer, mina två livbojar som är vid min sida hela tiden.
Vad gjorde jag utan? Jag älskar er så vansinnigt mycket!! <3
Loviz mår bra och har nått en högaktningsfull ålder av 10 år.
Lyssnar när hon känner för det, lever ett gott pensionärsliv och gör lite som hon vill.
Min kloka, fina Lovizan! <3

Catla då, min lilla glädjespridare och vitaminpiller! <3
Vi har kommit igång med träningen och vi ser fram emot 2015 på lydnadsplanen. :D
Hoppas också på att kunna få in lite vallning som rutin för oss, det är ju så vansinnigt roligt och något jag verkligen vill komma igång med ordentligt!

Har också börjat kika lite på tikar.. Tanken på en ny liten Working Kelpie valp så småningom börjar ta form...

Året 2015 skall fyllas med hunderi, lydnadsträning, massa skogspromenader, vallning, träning av mig själv, vardagslyx, mycket kärlek och mer därtill.
En hel del roliga saker är planerade.
Vi startar det med att åka till Kanarieöarna om en vecka!

Blev väl mest ett inlägg om sorg igen då men tyvärr är det ju väldigt mycket av den varan som 2014 innehållit.

Önskar er alla ett gott nytt år!
Ta hand om varandra!

Idag skulle du fyllt 15 år...
Grattis min älskade lille pojke, hoppas du har det bra där bortanför regnbågsbron... Du är djupt saknad här hemma <3

Jag saknar dig så min älskade gamle vän...

Klockan är 05:50 och jag ser en ände på nattens jobb på csk.

Ibland blir det lite dålig planering när man jobbar extra, jag får boknigar, tar dem och när jag lägger in dem i min kalender så ser jag att det kanske blir lite tajt vissa gånger i anslutning till kortis.. så 3 v jobb nu med slut nästa fredag och med en dag ledig som infaller nu på måndag blev lite väl övermäktigt.

Vaken nätter på psykakuten och 26 timmars pass på kortis därmellan.   

Aja, är hövve dumt får kroppen lida.  

Jag längtar så efter mina tjejer hela tiden och det dåliga samvetet för hundarna gnager trots att prio är att iaf promenera och aktivera dem de få timmarna jag är ledig.

Ett stort tack till mor min som tar hundarna när jag jobbar.   

Madde jobbar ju också och naturligtvis jobbar vi om varandra, de få timmarna vi har hunnit setts är underbara men allt annat än nog, snart så har vi lite mer tid för varandra, som jag längtar!   

Har lyckats träffa Linda på en kaffe och ringt ett par andra vänner men det är allt, hinner knappt träffa mig själv just nu.

Har hunnit gymmet iaf, Sofia och jag är i ett bra flow nu,    känns bra då det känns viktigt för mig nu att bibehålla styrkan jag fått i min "trasiga" axel samt hålla kroppen stark med tanke på jobbet på kortis som är en hel del fysiskt tungt.

Det är ju det som är målet med min träning.   

Har saknat mina pojkar jättemycket nu ett tag..   

När man ska sova inför nattjobb eller efter så är det galet tomt utan Liam som alltid vilat med sin mamma...

Teddie kan jag inte varesig prata om just nu eller tänka på för tårarna tränger på direkt.. men det är ju såhär det är, det går ju iaf längre mellan gångerna.

Nu är det heller inte jättelänge kvar tills vi åker till kanarieöarna, det ska bli så gött och komma iväg en stund.  

Friden gott folk, var rädda om varandra!   

Ja, insikter är något jag fått endel av det sista.

Bla i min lydnadsträning med Catla, insikter av olika slag men framförallt så har jag insett hur mycket saker och ting har påverkat Catla när jag mådde som sämst i en, tyvärr, för lång period i mitt liv.

Trist att det tog mig så lång tid att förstå det men man kan inte ändra på det förflutna.

Jag kan ändå inte låta bli att få lite sorg i hjärtat när jag förstår hur illa berörda både hon och Loviz  varit och hur ens eget mående påverkar hundarna alldeles för mycket.

Hunden jag nu har på planen är frigjord, lycklig och nästintill ohanterligt pigg ibland och jag njuter... njuter av att se henne ta för sig och hon gör det utan några som helst tveksamheter .. Hon kastar sig ut på planen och är superivrig på att få uppgifter att göra. Hon vill jobba, jobba, jobba och hon älskar livet, lika mycket som jag gör nu.

Träningarna är roliga och det går framåt, vissa gånger får jag ståpäls och ibland känns det faktiskt som jag skulle kunnat gråta en glädjeskvätt.   

Äntligen tränar jag hund igen både så ofta som jag alltid velat och med hög motivation och sug.

Vi gjorde en tävling för några veckor sen där jag inte fick någon som helst bra känsla alls. Tävlingen gjorde vi för att kolla av var vi är och vad som behöver jobbas med.

Vi hade inte tränat så överdrivet länge heller men jag har nu en karta och en plan över vad som behöver jobbas med.

Framförallt helhet och kedjor.

Dessa veckor efter tävling så har hon helt klart kommit upp sig och har gått framåt i många av de bitarna som vi kämpar med.

Det är så jäkla kul!

Tack Annica, min trogna träningskamrat som jag kan stöta och blöta allt med och som engagerar sig i min och Catlas träning.   

I övrigt så jobbar jag på kortis som vanligt och i snart ett år har jag varit inne extra på CSK avd 40, kul att variera lite.

Försöker hänga så mycket jag kan med Madde då vi är lediga, underbara kvinna som skämmer bort mig och får mig att må så jäkla bra hela tiden.  

Trodde faktiskt bara att sån kärlek fanns i sagor och i djupa romatiska filmer men där hade jag fel.

Är så glad varje dag att hon finns i mitt liv och hon är allt jag någonsin önskat och lite till.   

Det kan låta som en klyscha men i mitt fall är det faktiskt så det är.   

Var rädda om varandra, vi har bara ett liv och varje dag som går är en dag vi aldrig får tillbaka.   

Det är skönt att stanna upp och känna efter ibland..
Igår gick jag en långpromenad med Loviz och Catla och jag kände hur otroligt tacksam jag är över allt jag har i mitt liv.
Livet känns otroligt bra och jag kan nog inte klaga på något även om jag skulle vilja. :)
Jag har mitt lilla hus, mina hundar, min underbara flickvän, världens bästa vänner, jobb, helt okej ekonomi, glädje i vardagen och lugn och ro i själen.. Jag känner att jag har det jag behöver för att leva det livet jag vill och jag vill inte någonsin ta någon del i det förgivet.
Av alla tokiga val jag gjort i livet både med val av relationer och annat så har det ändå genererat i något bra.. :)

Det jag dock saknar är ju mina pojkar men kan ändå tänka på dem och känna att jag är väldigt tacksam över att ha fått dela mitt liv med dem i så många år. :)

Catla är anmäld till tävling.. Shit, det är två år sen vi startade sist.. Anmälde henne för att kolla av hur hon är tävlingsmässigt och för att därav sen kunna lägga en bra träningsplan.
Jag har inga som helt förväntningar på hur det ska gå utan går ut helt förutsättningslöst och bara kör för att se, jag vill att det ska vara en fin känsla.
På träning har hon varit kalas fin nu, vår akilleshäl, FF, har blivit så mycket bättre och framförallt så är känslan sjukt underbar när vi tränar nu.


Semestern är slut och jag är åter i tjänst på jobbet, bara ett år till nästa semester... Men i jan åker vi till Kanarieöarna så jag får se fram emot det.

Fridens gott folk, ta hand om varandra, vi har bara ett liv! <3

Har en riktigt skön semester.
Ägnar mina dagar åt sånt jag tycker om, åt dem jag älskar, åt sånt som gör mig glad och som ger mig lugn och ro.
Det är första semestern på flera år som inte innehåller stress i någon form och då har jag ändå halva semestern kvar! 

Ibland måste bara alla känslor ut så här kommer de! 

Har haft jätte sköna dagar med Madde, tänk att man kan finna så mycket glädje, förståelse, lugn, respekt, trygghet, lycka och kärlek i en annan människa.. Framförallt att finna någon som låter mig vara jag, som är sig själv och som inte vill göra om eller få mig att vara någon annan
Hoppet för att det skulle finnas på riktigt hade sinat men hon kom och hon finns här och jag ser fram emot varje sekund, minut och dag med henne.. Och det bästa av allt är att Loviz och Catla älskar henne lika mycket som jag gör

She is amazing!   

Har kommit igång med Catla i lydnaden, det är sjukt roligt att träna och hon går riktigt bra. 
Får fin hjälp av Annica och varje träning ger en push framåt.
Jag är motiverad och det ser ljust ut för att komma ut på tävling inom en snar framtid 

Loviz är oförskämt pigg och det glädjer mig enormt.
Hon njuter av livet och tar dagen som den kommer.
Underbara hund


Trots allt det underbara och sköna så tar förlusten av mina pojkar ett stadigt grepp om mig då och då, när jag minst anar det kommer paniken, tårarna rinner och jag får inte luft...
Jag saknar dem fruktansvärt mycket och vissa stunder vet jag inte vart jag ska ta vägen

Kommer det någonsin gå över?

Känslan av Teddies varma sommar doft, hans kloka ögon, hans otroliga lugn, hans förmåga att vara min terapeut när helst jag behövde.. Han som kände mig bättre än jag själv gjorde...
Längtan efter att få borra in ansiktet i hans mjuka päls och dra in den bästa doften av dem alla är sjukt jobbig.
Saknar hans stora kloka ögon som alltid visste, som alltid gav mig en känsla av total kärlek, trygghet och samhörighet... Han fattas mig så jag går sönder

Även Liam med sin otroligt speciella personlighet, som alltid, varje natt sov vid min sida.. Samma ställe varje natt i nästan 15 år, som alltid mötte mig när jag kom hem och alltid gav mig sin kärlek..

Det gör ont, så förbannat ont att gå själv utan dem.. 

Tack till min familj och mina galet fina vänner som står ut.. 

Som sagt, ibland måste bara känslorna ut.. Bra som dåliga