Har en riktigt skön semester.
Ägnar mina dagar åt sånt jag tycker om, åt dem jag älskar, åt sånt som gör mig glad och som ger mig lugn och ro.
Det är första semestern på flera år som inte innehåller stress i någon form och då har jag ändå halva semestern kvar! 

Ibland måste bara alla känslor ut så här kommer de! 

Har haft jätte sköna dagar med Madde, tänk att man kan finna så mycket glädje, förståelse, lugn, respekt, trygghet, lycka och kärlek i en annan människa.. Framförallt att finna någon som låter mig vara jag, som är sig själv och som inte vill göra om eller få mig att vara någon annan
Hoppet för att det skulle finnas på riktigt hade sinat men hon kom och hon finns här och jag ser fram emot varje sekund, minut och dag med henne.. Och det bästa av allt är att Loviz och Catla älskar henne lika mycket som jag gör

She is amazing!   

Har kommit igång med Catla i lydnaden, det är sjukt roligt att träna och hon går riktigt bra. 
Får fin hjälp av Annica och varje träning ger en push framåt.
Jag är motiverad och det ser ljust ut för att komma ut på tävling inom en snar framtid 

Loviz är oförskämt pigg och det glädjer mig enormt.
Hon njuter av livet och tar dagen som den kommer.
Underbara hund


Trots allt det underbara och sköna så tar förlusten av mina pojkar ett stadigt grepp om mig då och då, när jag minst anar det kommer paniken, tårarna rinner och jag får inte luft...
Jag saknar dem fruktansvärt mycket och vissa stunder vet jag inte vart jag ska ta vägen

Kommer det någonsin gå över?

Känslan av Teddies varma sommar doft, hans kloka ögon, hans otroliga lugn, hans förmåga att vara min terapeut när helst jag behövde.. Han som kände mig bättre än jag själv gjorde...
Längtan efter att få borra in ansiktet i hans mjuka päls och dra in den bästa doften av dem alla är sjukt jobbig.
Saknar hans stora kloka ögon som alltid visste, som alltid gav mig en känsla av total kärlek, trygghet och samhörighet... Han fattas mig så jag går sönder

Även Liam med sin otroligt speciella personlighet, som alltid, varje natt sov vid min sida.. Samma ställe varje natt i nästan 15 år, som alltid mötte mig när jag kom hem och alltid gav mig sin kärlek..

Det gör ont, så förbannat ont att gå själv utan dem.. 

Tack till min familj och mina galet fina vänner som står ut.. 

Som sagt, ibland måste bara känslorna ut.. Bra som dåliga