Började min dag i stallet idag, det är Patriks begravningsdag idag och känslan i kroppen är allt annat än bra.

Det är snart tre månader sen han dog men idag kommer insikten om att han faktiskt är borta.

Så kommer jag till min älskade T, som redan i hagen kände på sig att det var något tokigt.

Underbara häst, han har verkligen full koll på hur jag mår!  

Han tar sitt kloka huvud och trycker det in i famnen på mig och låter mig gråta ut.. större kärlek fins inte.

Jag undrar hur många tårar han har fått bära i sin päls under alla 17 år vi haft tillsammans.

Hur många hemligheter har han inte fått viskade i sitt öra..

Hur mycket sorg har han inte fått dela med mig..

Även all glädje,allt roligt och allt bra mående har han också fått tagit del av.   

Mina dåliga dagar och dagar jag är ledsen och nedstämd är inte direkt många men när det händer så står han där..

Trygg och stark med sitt otroligt stora hjärta och bara tröstar.

Han vet och det är det som är det otroligt fantastiska med Teddie, han vet när jag behöver få borra in mig i hans päls och bara få vara...

I 17 år har han delat mitt liv, hoppas på många år till.

Försöker ta vara på varje dag med honom och Idag, just idag så är jag otroligt tacksam över att ha min gamla vän!

Nu är det dags att göra sig iordning och åka...

Ta hand om varandra idag... imorgon kan det vara försent!