Klockan är 05:50 och jag ser en ände på nattens jobb på csk.

Ibland blir det lite dålig planering när man jobbar extra, jag får boknigar, tar dem och när jag lägger in dem i min kalender så ser jag att det kanske blir lite tajt vissa gånger i anslutning till kortis.. så 3 v jobb nu med slut nästa fredag och med en dag ledig som infaller nu på måndag blev lite väl övermäktigt.

Vaken nätter på psykakuten och 26 timmars pass på kortis därmellan.   

Aja, är hövve dumt får kroppen lida.  

Jag längtar så efter mina tjejer hela tiden och det dåliga samvetet för hundarna gnager trots att prio är att iaf promenera och aktivera dem de få timmarna jag är ledig.

Ett stort tack till mor min som tar hundarna när jag jobbar.   

Madde jobbar ju också och naturligtvis jobbar vi om varandra, de få timmarna vi har hunnit setts är underbara men allt annat än nog, snart så har vi lite mer tid för varandra, som jag längtar!   

Har lyckats träffa Linda på en kaffe och ringt ett par andra vänner men det är allt, hinner knappt träffa mig själv just nu.

Har hunnit gymmet iaf, Sofia och jag är i ett bra flow nu,    känns bra då det känns viktigt för mig nu att bibehålla styrkan jag fått i min "trasiga" axel samt hålla kroppen stark med tanke på jobbet på kortis som är en hel del fysiskt tungt.

Det är ju det som är målet med min träning.   

Har saknat mina pojkar jättemycket nu ett tag..   

När man ska sova inför nattjobb eller efter så är det galet tomt utan Liam som alltid vilat med sin mamma...

Teddie kan jag inte varesig prata om just nu eller tänka på för tårarna tränger på direkt.. men det är ju såhär det är, det går ju iaf längre mellan gångerna.

Nu är det heller inte jättelänge kvar tills vi åker till kanarieöarna, det ska bli så gött och komma iväg en stund.  

Friden gott folk, var rädda om varandra!